Ifjol tog jag avsked av en gammal man som var en mina största förebilder. Han var frisinnad och liberal, han blev tidigt miljömedveten och han hade en stark känsla för rättvisa i Finland och internationellt. Han följde med sin tid så där som man gör. Han läste sin HBL alla morgnar och såg på kvällsnyheterna i tv. Hans bästa vän i unga år, min glada gudfar, innehade i tiden ledande poster inom SFP.

Jag beundrade och älskade denna man. Han röstade hela sitt liv på SFP:s socialliberala kandidater, ofta på en kvinna, och i de senaste valen på Marcus Rantala, inte på mig.

Ibland frågar jag mig varför det blev så? – Det bästa svaret som jag kan ge kan ni utläsa ur den lilla debatten i HBL den gångna veckan mellan Rantala och mig och ur Pär Stenbäcks Bakgrundsartikel (HBL 14.2).

Stenbäcks och Rantalas gemensamma budskap är att det inte finns några skillnader av verklig betydelse mellan den politik SFP står för och den som andra partier står för. Länge var det faktiskt så. Men den sanningen gäller inte längre.

Mitt budskap är att det i dag finns djupt viktiga skillnader att upptäcka. Men de skillnaderna kan den som lä- ser sin HBL och sköter sitt jobb men sällan går nära inpå politikens vardag aldrig begripa. Ändå är skillnaderna så stora att de avgör den nordiska modellens framtid.

Angreppet mot den nordiska modellen, med höga skatter och gemensam skola och hälsovård för alla, är inte uttalat. Då skulle ingen ge angreppet sitt stöd. Men starka krafter är i gång varje dag. De arbetar steg för steg. Deras mål är inte orättvisa och nöd. Deras mål är större marknad och ökad vinst för de företag de har intressen i. Följden, inte målet, är orättvisa, krig och nöd.

Det säger man förstås inte gärna. Att världen blivit orättvisare och farligare på grund av den valda politiken säger man inte heller gärna. Hellre säger man att det inte finns alternativ till nedskärningar och försämring av arbetslivet. Man säger att vi inte får ”blunda för det faktum (sic!) att Finlands väg ur krisen måste gå via ekonomiska reformer” (Jag citerar Pär Stenbäck). Eller man skriver som Mats Nylund att SFP, som motsätter sig förmögenhetsskatt och progressiv beskattning av kapitalinkomster och vill ha ett tak på beskattning av höga löneinkomster, ”verkligen inte sysslar med skatterea för rika” (HBL 14.2).

”Refomer” och ”faktum” är fina ord. De orden passar bra för den som vill göra något impopulärt, som att skära i välfärden. ”Valfrihet” är av samma skäl ett ord som den nya högern gärna tar till när den vill privatisera omsorg, vård och utbildning. Att stänga skatteparadisen och beskatta kapitalrörelser är enligt den däremot varken reform eller valfrihet. Det är gammaldags och omöjligt.

Rantala röstade mot de internationellt nyskapande åtgärder mot skatteparadisen som jag har utvecklat och stödde en svag och undfallande linje, vilket den som läser Helsingfors stadsstyrelses protokoll (4.3.2013) lätt kan se. Rantala vill ha servicesedlar men bekymrar sig inte om att de ofta skadar jämlikheten. Det är så, ett steg i taget, det går till när Finland byter kurs och tappar det nordiska arvet.

Med det arvet tappar vi vår möjlighet att göra något bra för världen omkring oss. I samma veva blir det naturligt att Nato ersätter FN som grunden för vår globala tillhörighet.

SFP var med och byggde upp välfärdsstaten efter kriget. Då röstade min gamla vän på dem. Och han fortsatte att rösta på SFP när partiet på 1990-talet gick med i nedmonteringen av välfärden i kölvattnet av den marknadsliberala globalisering som är den nya världsordningens hårda furste.

Min vän läste sin HBL och upptäckte aldrig förändringen. De värderingar han och hans SFP stod för ändrade inte under åren. Det var världen, inte han, som blev annorlunda.

Vi måste naturligtvis också fråga om vänsterns politik räcker till för att möta det nya århundradets utmaningar. Mitt svar är klart: Säkert inte. Nerväxt och rättvis omställning behövs också, som Hans Rosing och andra igen påmint oss om. Men inget blir bättre av att vi säger ja till skatteparadis, privatisering och kärnvapen.

Thomas Wallgren

Publicerad i HBL 18.2.2015